Emelys reportage från O-ringen
Boden 2013.
O-ringen ”fördelar”
1: Man får resa runt och se så mycket saker och orientera i andra häftiga skogar.
2: Resan dit är oftast spännande och kul. ( läs min galna resa upp)
3: Banorna är roliga och man får se en massa nya tecken på kartan som man inte är van vid.
O-ringen ”nackdelar”
1: Det är väldigt långt till start och om man åker buss så kan man missa sin start tid.
2: Banorna är svårare och upploppet tar överdrivet lång tid.
3: ( Man blir väldigt trött ) hahahahaha! =)
Den bästa O-ringen jag har varit med om även om det bara är två som jag upplevt. Men ändå, det här stället är något speciellt som drar åt sig uppmärksamhet. På alla etapper så har sanden härjat, det har gjort så att det har gått mycket långsammare och när jag har läst kartan så har jag fått gå. På dom första etapperna har det kryllat av stigar och vissa var inte ens med på kartan så jag har varit förvirrad ett par gånger…
När det gäller karttecken så är det så att de karttecken som jag är van vid att läsa mig in på har inte funnits så det var svårt i början. Men det är väl det O-ringen handlar om att man ska få se andra skogar och orientera på olika sätt på olika platser.0
Skogen har bestått av gles tallskog och det har funnits många små sjöar och stridsvagnshinder som har varit en bra grej att läsa in sig på. Beståndsgränser var hopplösa att satsa på och kraftledningar också. Skogen var väldigt öppen så stigarna var väldigt gömda och otydliga.
Kartläsningen har varit väldigt viktig, utan den hade man inte ens tagit sig till första kontrollen för det har varit mycket svårare än vad det ska vara. Det fanns till och med en D13 kontroll på min bana och jag sprang D11. Däremot var banorna roliga och jag fick se andra miljöer mot vad jag är van vid.
Jag hade starten ”Tork” och jag har haft VÄLDIGT långt att gå. En etapp var det till och med längre till min start än eliternas (dåligt) Om man jämför O-ringen med en vanlig tävling så märker man först och främst att upploppet är annorlunda. I vanliga fall tar det runt 12s att springa upploppet för mig men på O-ringen har min bästa tid varit 67s. Sedan är banorna svårare och de är längre.
O-ringen torget har varit stort och det har funnits massa saker att göra. Radioringen har varit mitt i torget där man har kunnat få vara med och titta på. Sedan har försvarsmakten varit en stor grej så man har fått se in i stridsvagnar och det var häftigt. Sedan är Boden sig själv väldigt fint och en mysig stad och det finns många sevärdigheter som tillexempel de gamla borgarna och de små shopping centren.
Jag vill rekommendera att testa på att springa en Oringen-etapp eller flera för att pröva på och det är en upplevelse för hela familjen. Det spelar ingen roll om man är van vid att springa eller inte för det finns banor som passar alla, både stora och små.
Jag vill berätta om hur min väldigt galna resa till boden gick till.
När jag satt på nattåget på väg upp till Boden med min kompis Tilda så fick tåget plötsligt stanna på grund av en skogs brand. Vi fick stå stilla i ungefär en timma innan det var klart att åka. Två killar som Tilda känner kom in i vår kupé. Innan de gick sa de att de skulle terrorisera på natten på skoj. Sedan så skulle vi lägga oss och jag fick sova högst upp i trippel våningssäng. När jag sov hörde jag ett ”pang” och vaknade, jag tittade bort mot Tilda men hon sov fortfarande så jag somnade om. På morgonen sedan kom det in en polis i min kupé och frågade om det var någon som saknades och skrev ner våra namn på ett papper. Jag blev livrädd när jag tänkte på panget utanför. De ropade ut i högtalarna att det hade varit ett mord ute på perrongen. Kvinnan som blivit skjuten hade dött.
De hade trott att mördaren hoppat på tåget. Självklart var de inte de som sa att de skulle festa men jag och Tilda fnissade ändå åt det. Vi var i Umeå i mer en tre timmar och väntade men sedan fick vi åka vidare. Sedan berättade Tilda att det hade varit ett styckmord i Boden så jag var ”VÄLDIGT” sugen på att springa själv. (inte) Men det gick bra i alla fall och jag är nöjd med mitt resultat, så var i alla fall min resa upp och det är en jag sent ska glömma.
Med vänlig hälsning
Emely Weihart. =)