1990 

 

Vi ställde åter upp i 10-mila med ett rent klubblag för första gången sedan 1983. I laget sprang Per Andersson, Lars Andersson, Carl-Henry Andersson, Hans Eliasson, Ola Steneborg, Bert Engström, Torgny Ottosson, Arne Persson, Anders Persson och Jörgen Persson. Resultat: 310:e plats.

På hösten debuterade vi också i H43-kavlen ("Gubb-10mila") med en slutlig 62 plats efter en mycket bra inledning med nästan tätkänning efter några sträckor. Här bestod laget av Hans Eliasson, Carl-Henry Andersson, Lars Andersson, Bengt Mattsson, Inge Eklund, Hans Carlsson, Karl-Erik Karlsson, Lennart Björkman, Arne Persson och Torgny Ottosson. 

Detta året gick 5‑dagars i Göteborg och klubben beslöt att bjuda in ett antal orienterare från Litauen. Det kom 12 stycken. Vi tog hand om dem, de fick fickpengar och uppehälle och deras tacksamhet var stor. Då de åkte tillbaka till sin grå vardag kunde de se tillbaka på en vecka med för dem otroliga tävlingar och däremellan ett utbyte av varor som de aldrig anat. Så privilegie­ra­de är vi i förhållande till dem. Vi har fortfarande en stående inbjudan att när som helst besöka dem i Litauen.

Klubbens orienterare börjar bli gamla. Rutinera­de gubbar och gummor är nog bra, men vi måste ju ha ungdomar också.

Nu måste något göras! En ny medlem, ett "gammalt" känt namn tog sig an uppgiften att engagera och lära upp nya unga förmågor - Torgny Ottosson, som även invaldes i SOFT's styrelse i år.

Tillsammans med våra övriga duktiga ungdomsledare Ulf, Lennart, Hans med flera fick vi många ungdomar in­tresserade. Det återstår att se om vi får behålla dem.

Sent på hösten - 11 nov. - arrangerade vi en kortdistanstävling som inofficiellt var Västergötlands första kortdistans-DM. Tävlingen avgjordes på ett område < 2 km² med målplats vid Bollebygds skola.

Hultakartan blev känd över hela Sverige, då den blev underlag för RM i banläggning. Detta firade Carl-Henry med att bli riksmästare för 5:e gången.

Rekordår igen. 95 medlemmar gör 1.244 starter.

 

1991

 

Carl‑­Henry blev i år något av en nyckel­man. Denne entusi­ast, som Bengt Olausson för många år sedan pekade på och sa: "Den där, han verkar bra", har under åren fört fram Orintos namn, och tack vare honom har klubben fått många fina förtroenden. Nu fick vi ytterligare ett: Militär‑VM. I15 i Borås arrangerade och med hjälp av Carl‑Henry, som reviderade Stockasjön och lade banor, blev militär‑VM en utsökt tillställning. Undertecknad som inte gjort mer nytta än skrivit sin namnteckning någonstans, hade förmånen att närvara vid avslutningen på I15. Det var en känsla att se och höra officerare och meniga från världens alla hörn, tala på olika språk och tacka för dessa utmärkta, svåra och utslagsgivande banor.

Den 9 november anordnade Orintos skogskarlar med sina fruar som duktiga medhjälpare Västergötlands skogskarlars sedvanliga höstträff. (Blot)

Blotet var i Hestrafors IF:s klubbstuga. Årsmöte och förhandlingar i trolsk storskog med ett bergstup upplyst av marschaller i bakgrunden. Bland 8 nyintagna skogskarlar fanns Orintos Per Andersson. De ca 130 deltagarna från hela Västergötland var mycket imponerade av arrangemanget och några av de äldre menade att detta var det finaste blotet hittills.

Tack för det Orintos skogskarlar med fruar.

 

1992

 

För åttonde året i rad inleddes vårsäsongen för många med den traditionella Danmarksresan med tvådagarstävlingar på Nordjylland. (Några hade ju förståss redan säsongsdebuterat i Halland några veckor tidigare.) Denna gång följde ett 40-tal medlemmar med.

Vi ställde åter upp med ett eget 10-milalag med en 367:e plts som resultat.

Årets stora uppgift var att arrangera dag-DM för Västergötland. Olofstorp var tävlingsplats och Carl-Henry hade reviderat Hultakartan och utvidgat från Slätthult österut. Det blev en mycket utslagsgivande tävling med favoritsegrar i elitklasserna. Lennart Larsson och Sara Åberg Hestra segrade i 21-klasserna. Banorna var efter det myckna regnandet veckan före tävlingen kombinerat med den tuffa kuperingen i sluttningen mot Sörån ganska tunga. Detta märktes speciellt i damklasserna, där segrartiderna var över 10 min/km.

Tyvärr fick den annars så lyckade tävlingen ett något olyckligt förlopp då vi tvingades stryka fyra (två DM-) klasser på grund av sabotage. Någon illasinnad hade under de få timmarna mellan vår stämpelkontroll på morgonen och första löpare lyckats sabotera vid tre olika kontroller. Som tur var hade han inte lyckats helt i sitt onda uppsåt utan 2 av kontrollerna kunde repareras innan någon avgörande skada skett.